ÄNNU EN DAG (text & musik: Staffan Wester)
när du haft dina dagar, vad kommer det att stå?
vad är det du ska minnas, när du strax ska gå?
är det stunderna av glitter, eller dagar mera grå?
att tog du sats och sprängde murar, eller stod du mest och såg på?
var det något de sa, så att ett tvivel blev sått
som fick dig sakta vända blicken, bort från de gåvor du fått?
kom det tankar om att tiden rinner ut, och att du missat din chans?
var det armar och ben som inte längre ville ställa upp på en dans?
här kommer ännu en dag
här får du ännu en dag
här kommer ännu en dag
vad tror du om idag?
ännu en dag, ännu en dag
vi ska alla passera, vi tittar in en liten stund
smakar vad livet kan servera, men 2020 bjuder natten ingen blund
nu är det splendid isolation, var och en för sig, njut den som kan
men minns du vad vi drömde om, de där dagarna vi brann?
här kommer ännu en dag…
EXPLOSIONER (text och musik: Staffan Wester)
jag växte upp vid ett köksbord där orden tagit slut
och jag satt kvar, ingen visade vägen ut
jag satt och såg hur blickarna svek, de drog förbi
jag drömde om en armé med tungt artilleri
och explosioner, jag drömde om explosioner
jag växte upp i ett hus som var byggt på lösan sand
där allt stod still, det var ett skyttegravsland
och jag blev budet som skulle gå med hopp
ett litet barn med stora ord, som bara ville ha
explosioner, ge mig explosioner,
explosioner, jag ska ta mig ut
min bror han stack på en jackad moped
jag kunde inte lämna dem, men jag svor tyst min ed
aldrig ska rädsla få stänga in mig så
det finns ingen trygghet värd det priset, jag kommer skrika och slå
och explosioner, jag ska fixa explosioner
explosioner, jag ska fixa explosioner
STORHOLMEN (text & musik: Staffan Wester)
minns du isen runt holmen, vi åkte spark på fullmånens ljus
våra vinteräventyr på landet, helt själva i ditt Storholmshus
vi stack från skola och plikter, skulle kolla om isen bar
packa en väska, inte mycket behövdes, mest av allt att du var min far, min far
vi kunde leka där, tala om stort och smått, allt var utanför och lätt
till natten elda vi i kaminen och satte sängarna tätt
och någonstans förstod jag att så här kan livet va
och att den tryckande tystnaden hemma i köket, måste brytas en dag, en dag
och ikväll faller snöflingor över Stockholm igen
vintern i mars vill inte släppa än
och inte heller du när vi vakar vid din säng
du vill inte släppa än
och minns du kvällarna i radhuskällaren, vid pianot och din whiskygrogg
du spelade sånger från din ungdom, allt från Mozart till Olrog
du spelade och förvandlades, nånting tändes i din blick
jag tror det var då du gav mig musiken, den största gåvan jag nånsin’ fick, nånsin’ fick
och ikväll faller snöflingor över Stockholm igen
vintern i mars vill inte släppa än
och inte heller du när vi vakar vid din säng
så jag sätter mig vid ditt piano, och letar sångerna du spelade på
när du gav mig musiken, som jag burit alla år
och toner hittar fram till slut, och jag kan se att de når
du får musiken tillbaka, och du kan gå
minns du isen runt holmen, vi åkte spark på fullmånens ljus
SMITER UNDAN (text & musik: Staffan Wester)
just när du sagt det du ville, kom en blick en kort sekund
det var nog inte menat att märkas, du var som vanligt i nästa stund
om jag kunde stannat tiden och letat, skulle jag hittat, mm, en begraven hund
och just när du somnat bredvid mig, och allt kunde vara perfekt
ligger jag vaken och undrar om du och jag har skapat en egen sekt?
där ingen får bryta mot vår lag om att låtsas och le så där korrekt
det är alltid nåt som smiter undan, smiter undan i dig
jag får aldrig fatt i vad det är, du är som en hund som sliter sig
det är alltid nåt som smiter undan, smiter undan i dig
jag får aldrig grepp om vad det är, står undrande, kvar här bredvid
och jag hoppas att du nån’ gång tappar din balans
och står öppen inför mig, ger mig en chans
att krypa in i sprickan i din mask
och där, där inne, där sitter du, och jag, jag tänker, jag tänker att nu
men det är alltid nåt som smiter undan…
VI HÖR IHOP (text & musik: Staffan Wester)
vi hör ihop, har bara hamnat på glid från varann
när vi blandat ihop vår längtan med spegelbilden
det vi blir ihop kan aldrig bli i avskildheten
där blickarna flackar, efter fäste, efter svar
vi hör ihop, bortom bruset, bortom jakten
långt bortom hoppet, spelet och den stora vinsten
det vi målar upp i starka färger, det krackelerar
och just där det spricker, där hör vi ihop
vi hör ihop, det sitter i kroppen, i små, små reflexer
som får oss att vända oss om en kort sekund
kanske ser du mig då, kanske känner du svindeln?
eller förtvivlan, och smaken av medicin?
vi hör ihop, det var så vi en gång föddes
det är så vi fungerar, det är så vi kan andas ut
vi beror på varandra, min tankar är mest som dina
och min glädje och rädsla, de känner du väl
vi hör ihop, det är klart att vi blir rädda
det är klart det gör ont, vi är gjorda av sånt
så just när vi står där, när vi står där, vilsna och skälver
då är vi nära, då hör vi ihop
DU BEHÅLLER DIN PLATS I KÖN (text & musik: Staffan Wester)
du fick ett nummer, du fick en tid
ett rum att fylla, kan bli ett liv
kan bli nåt´ stort, eller banalt
och måste du välja nu, kan det bli fatalt
det kan verka bråttom, med all tid som gått
ska du va´ nöjd nu, med det du har fått?
finns andra dörrar, som du gått förbi?
ingen tanke den andra lik, och de säger:
du behåller din plats i kön, allt kommer bli bra en dag
och du, du kan bli allt du någonsin drömt om
du behåller din plats i kön, framtiden finns där för dig
och du, du kanske får huvudrollen till slut
vem skulle du annars va´?
de säljer dig längtan, en envis dröm
som fäller sin skugga över tid och rum
får dig att famla, och hoppas på sen
och göra annat än det du bestämt
och de vill ge dig piller, få dig att stå ut
hålla takten, och veta hut
och glömma bort att det mest snurrar runt
av feta löften som håller tunt
du behåller din plats i kön…
DEN FÖRSTA DAGEN (text & musik: Staffan Wester)
jag blickar ut, har vaknat sent på nyårsdan
det börjar redan skymma, en tystnad över stan
i tomheten, sorterar jag dagarna som gick
i det som aldrig blev, bredvid stunderna vi fick
stunderna vi fick
gårdagen, det blev en fest som dröjer kvar
i törst och vaga minnen, man får väl vad man tar
jag hänger löst, som i en paus från klockans slag
från det som har passerat till en okänd morgondag,
en okänd morgondag
så gott nytt år, en gång till, och vi sa skål
bland bleka löften såg jag din tår, fylld av hopp om ett annat år
Ivanhoe rider förbi vårt vardagsrum
till strid för Gud och ära, mot sir Brian som är dum
men vi står kvar, vår strid den saknar klart motiv
vår fiende en skugga från ett spel om våra liv
så be om hopp och en ny giv
gott nytt år, en gång till, och vi sa skål
bland bleka löften föll din tår, fylld av hopp om ett annat år
gott nytt år, och kanske det kan gå
vi får skörda vad vi sår, kanske blir ett gott nytt år
jag blickar ut, nu är det kväll den första dan’
FRUKOSTBORDET (text & musik: Staffan Wester)
du, vi ses vid frukostbordet
du kanske har nåt att berätta då
en natt kan förändra allt
så där som ingen kan förstå
och vi kan säga nya saker
och vi kan byta blick
se om nånting går att skruva upp
och jag kan visa dig mitt trick
jag tror på förändringen
jag tror det är vad som består
och att vi alla vill ta vägen nånstans
fast vet nån’ vart de går
de pratade om krig på TV
förstod inte var eller varför
men vi ses vid frukostbordet, ändå
jag tror jag blir på gott humör
jag kan laga vad du vill till dig
bara säg vad det är
nåt som får dig att lyfta upp
flyga iväg och bli kär
ja vi ses vid frukostbordet
det är inte långt till dess
bara stanna här så tätt intill du kan nu
baby, my life is such a mess
MEN, MEN (text & musik: Staffan Wester)
ett glas och allting vänder, längtar redan efter dina händer
skulle ta en tur på egen hand, skulle kolla in ett långt bort land
men, men
sky bar, hur kom jag hit? visst, jag ser staden, men jag mår mest skit
bländad av allt som glittrar här, en stunds bedövning innan allting
faller isär, jag faller isär
okej, jag fattar, och jag minns, det är nåt som bara finns med dig
jag faller isär
och jag skrattar fastän det bränns, när jag saknar det som känns med dig
men, men
på busstur med guide och ruiner, bland välgödd turism i shorts och bikini
marknadsbesök och plastsouvenir, allt är till salu, vi vet vad det blir
och skymningen faller till pumpande bas, förväntan och trängsel bland klirrande glas
klackar mot asfalt, blickar som bjuder, lättklädda kroppar som dansar och sjuder
drar mig tillbaks för att justera perspektivet, zoomar ut från det goda livet
baren stänger klockan fem, och här är för varmt och många hundra mil
hem till dig, och jag faller isär…
VILSE, FRAMME (text & musik: Staffan Wester)
jag kollar inga nyheter idag
jag anar vad som finns därute, men jag vet vad jag har
känns som världen tappar skärpan, men min blick den blir klar
och det blir svårare och svårare att tro på alla tvärsäkra svar
men jag tror att jag ser våren nu, har jag nånsin’ sett den förr?
små knoppar på vårt päronträd, vinden sliter i vår dörr
aldrig så vilse, aldrig så framme som nu
aldrig så vilse, aldrig så framme som nu
jag tror jag ser våren
jag säger nej allt oftare, och låter tvivlet ha sin gång
det är mycket som passerar här som inte får nån plats i min sång
jag lär mig att sortera, det finns guld här att vaska fram
kanske missar jag mycket annat, eller bara rastlösheten som försvann
och jag ser våren nu, som jag aldrig sett den förr
så följ med mig ut och ta emot, hör vinden knackar på vår dörr
aldrig så vilse…
EN KÄR LEK (text & musik: Staffan Wester)
det finns en lek, den bästa lek jag vet
den leken gör mig hel, när jag leker den med dig
den leken håller länge, den kan lekas om igen
bara vi tar den på allvar, och aldrig glömmer dess poäng
man måste hålla blicken öppen, stanna kvar i det som sker
man måste va lite lyhörd, och acceptera när det blir fel
det finns en lek, den grymmaste lek jag vet
den leken kan såra mig, när du leker den med mig
man får dansa tätt och sen backa, låta komma, låta gå
inte ta nåt för givet, eller glömma att man är två
vi leker en kär lek , en lek vi aldrig spar till sen
och när vi tycker vi kan den, hittar vi på den om igen
och i glöden efteråt, när jag inte har nån ork kvar
då låter du mig vila, i din blick igen, i din blick igen
vi leker en kär lek…
FÖR EN STUND (text & musik: Staffan Wester)
jag kan bli så trött på dig, jag vet, det händer om igen
så där som dagar när man inte kan se klart, och man är nära att ge upp
men det passerar, det ska bara läka ut, och få sin tid
en hungrig skugga som hinner ikapp för en stund, för en stund
jag kan bli så tom på längtan efter det, som jag vet att jag tycker om
det som alltid har funnits, så självklart, och gjort mig hel
när det stora mörkret sänker sig ned och jag följer med
ned mot marken, mot marken för en stund, för en stund
men du och sångerna kommer alltid tillbaka, ni kommer alltid hit till mig igen
jag har förstått nu att ni är för evigt, ni kommer alltid tillbaka igen, för en stund
jag kan bli så svag när allas verkligheter tränger sig på, det gör mig stum
har inget mer att säga, och undrar var man stänger av
och jag undrar vart vi kan gå, för att ses, bortom det där
det måste finnas någonstans vi kan gå, du och jag, för en stund
du och sångerna….
JAG VILL GÅ (text & musik: Staffan Wester)
allting pågår som det alltid gjort, dagarna flyter fram över kalenderbladen
och ibland så blir det vår, och ännu en chans utan att jag tar den
men i pauserna när sorlet tystnar, finns stunder när vägen syns så klar
och jag tänker; världen får vänta, och du är underbar
jag vill gå, jag vill gå hem
jag vill gå hem hos dig, och alltid va´ ditt första val
jag vill ta, jag vill ta din tid
jag vill ta din tid och dra ut på den till sen, när stunden är inne
jag vet jag borde varit framme nu, borde ha landat någonstans
för det syns i mitt personnummer, och i bristen på mening och substans
det var så lätt att stiga in här, och lyssna till allt som sas´
med det börjar bli bråttom nu, och jag vet var jag vill va´
jag vill gå…
jag minns jag dansade med lätta steg, det var länge sen den dagen
det var inte jag som valde väg, det var bara att ta den
och inga gropar kunde fånga mig, inga tankar höll mig kvar
jag minns jag skulle ingenstans, följ med mig dit idag
jag vill gå…
CYKLAR (text & musik: Staffan Wester)
jag är ute och cyklar, jag vet inte var jag är
jag är ute och cyklar, jag vet inte vart jag är på väg
jag är ute och cyklar, och jag har varit här förut
dessa slingrande vägar som aldrig tycks ta slut
fick inte med någon karta, men jag hoppas hitta hem till slut
innan det blir allt för sent att
sätta ned mitt bagage och säga hej
här är jag, här är jag nu
stå öga mot öga och släppa allt
och stanna kvar
jag har passerat mina drömmar och kört vilse i min fantasi
jag har spanat längs med vägen och skymtat det jag ville bli
det händer att några passerar mig förbi
de verkar veta precis vart de ska
jag undrar hur de kunde bestämma sig, eller om de bara låtsas
innan det blir allt för sent att
sätta ned sitt bagage och säga hej
här är jag, här är jag nu
stå öga mot öga och släppa allt
och stanna kvar, jag stannar kvar hos dig
den här vägen är så gropig, och den kan kännas allt för smal
jag kanske kunde ta´t en annan, men jag har väl gjort mina val
jag är ute och cyklar och jag har varit här förut
för dessa vägar är mina, det var hit jag tog mig ut
fick inte med någon karta, men jag hoppas hitta hem till slut
innan det blir allt för sent att
sätta ned mitt bagage och säga hej…
EN GÅNG TILL MOT SOLEN (text & musik: Staffan Wester)
när november lägger sig över oss, som en grå och fuktig yllefilt
räknar jag minnen, de som är värda nåt´, och tänker; här finns plats för några till
men säg hur länge har vi slumrat här, och var blev bubblet och gnistorna av?
jag känner hur du andas intill mig, och jag anar dina läppars smak
en gång till, en gång till mot solen
en gång till, vi tar oss närmare tills vi brinner upp
när januari släcker ned alla ljus, och den stora, långa väntan tar vid
fylls våra dagar av blekgrå tankar, och vi går vilse i dimma och i dis
jag orkar inte med nån´ mer sträng diet, inga löften som vi skålat för
och jag är inte ute efter att lära mig nåt´mer, mer än att lita på det jag redan vet
en gång till, en gång till mot solen
en gång till, vi är nästan där nu
en gång till, en gång till mot solen
en gång till, vi tar oss närmare tills vi brinner upp
när augusti kallar hem oss igen, och plockar ordning bland tankar och tid
skolklockan ringer, kvällarna skymmer, och parasollet får sluta sin famn
mätta av sommarens lekar och strider somnar vi nakna med fönstret på glänt
den sista värmen kan leta sig in och väcka drömmarna om igen
en gång till, en gång till mot solen…
SE MIG (text & musik: Staffan Wester)
det är alltid nån på väg bort ifrån oss, och nån som inte hittar hem
det är alltid nån som blir körd på porten, det finns alltid nån att släppa in
det är alltid lite kallare där ute, och lite trångt i värmen här
så fullt av tankar om hur allt kunde va, och bortvända blickar från det som är
se mig, se mig, se mig, se mig
det finns alltid nåt´ som är högre upp, en känsla av att inte nå fram
en blind fläck i din spegelbild, som du vet att alla andra kan se
det finns alltid något grönt bak staketet, en blomma strax bortom ditt grepp
och en dröm, en dröm som aldrig lämnar dig ifred, med en skälvande känsla av skam
se mig…
och alla ord som inte säger någonting, som bara fyller varje rum
ord vi klär ut oss i när vi vill att nån förstår, någonting som vi aldrig får sagt
se mig…
ALLT DET JAG ALDRIG SA (text & musik: Staffan Wester)
jag har glömt, vad det var som fick mig på fall, riskera allt, tusenfallt
jag har glömt, ditt svarta hår i vinden och din hand som råkade snudda vid mig
jag har glömt, hur vi stanna´ upp och allting svaja´ till en stund
men jag kan inte glömma, allt det jag aldrig sa
jag har glömt, hur du tog mina händer och höll dem alldeles för länge
jag har glömt, den där blicken jag fick den sista gången vi sågs
hur tiden rann ifrån oss, och du sa; vi kan väl ses snart igen?
men jag kan inte glömma, allt det jag aldrig sa
för jag vet allt om vad jag borde, jag vet allt om att va´ stolt
jag vet allt om att tappa modet, och allt det jag aldrig sa
men jag minns, sena kvällar i tystnaden sen, satt på köksgolvet och drack något starkt
ja jag minns, försökte hålla emot när bilden av dig sakta bleknade bort
det händer att jag tittar efter dig på stan ibland, men du kommer nog aldrig få höra
oh oh oh oh, allt det jag aldrig sa
för jag vet allt om vad jag borde…